Utsatthet och/eller indolens?

Unga vuxna som bor kvar hemma, eller som bor i fjärde hand på någons bäddsoffa, vad är deras problem? Är de indolenta? Det finns en stark föreställning i samhället att utsatthet, kanske särskilt ungas utsatthet, är självförvållad och att vad den som är utsatt mest skulle behöva är en spark i baken.

Alla som har varit unga själva, eller som någon gång träffat unga människor, vet att det ligger en del i den ståndpunkten: utan egen drivkraft kommer man ingen vart.

En ung vuxen (Joakim Pirinen)

En ung vuxen (Joakim Pirinen)

Det som man utifrån betraktar som svårartad och ibland närmast epidemisk håglöshet kan dock, och det vet också alla som har varit unga själva eller som någon gång träffat unga människor, dölja något annat: mystiska mognadsprocesser, djup reflektion eller en brilliant affärsidé i vardande.

Ungdom: hunger / eller trötthet / som dansar? (Henry Parland)

Vad vi kommer visa med nedanstående modell, är att de unga vuxna som är mest utsatta också har svårast att påverka sin situation. Det råder med andra ord ett bakvänt förhållande mellan utsatthet och möjligheter: de som har störst anledning att flytta om möjligheter dyker upp på en annan ort, hindras av bostadsbristen och den utsatthet som följer i bostadsbristens spår.

Följden blir att många unga vuxna tvekar inför att bilda familj eller att flytta till jobb och utbildning och det är den här tvekan som man ibland som etablerad vuxen kan tolka som brist på initiativförmåga.

Möjlighet och/eller jämlikhet?

Teoretiskt är modellen byggd i Amartya Sens efterföljd, där möjlighet är ett centralt begrepp, som alltså sätts framför jämlikhet i en mer aritmetisk mening: ett samhälle bör inrättas så att varje individ kan uppfylla sin potential (så som den är bestämd av talang och ambition). Det betyder inte att jämlikhet är oviktigt, eftersom ojämlikhet ofta inskränker människors möjligheter att utveckla sina talanger och fullfölja sina ambitioner (Sen, 2001, länk).

Modellen bygger på data från en enkätundersökning med 4 211 unga vuxna mellan 20 och 27 år som svarat på frågor som är utformade för att fånga upp indikatorer på utsatthet, möjlighet och ambitioner/tveksamhet. Datainsamlingen finns beskriven längst ned på denna sida.

En modell för sambandet mellan utsatthet och upplevda möjligheter

Statistiskt använder vi latent klassmodellering utvecklad av Jeroen K. Vermunt (Vermunt, 2010, länk). Latenta klasser modelleras i tre steg:

  1. Först byggs en latent klassmodell baserat på indikatorerna från enkätundersökningen.
  2. Därefter klassificeras respondenter till de olika klasserna, baserat på deras posteriori sannolikheter för medlemskap i de modellerade klasserna.
  3. Slutligen utvärderas associationen mellan klasstillhörighet och indikatorer genom att maximera en logsannolikhetsfunktion, där sannolikheterna utgörs av de betingade sannolikheterna för en viss klass givet indikatorerna och den sannolika felklassificeringen.

Logsannolikhetsfunktionen:

\[log L_{ML}=\sum_{i=1}^N log\sum_{i=1}^TP(X=t|Z{i})P(W=s|X=t)\]

där
\(W=\) (tilldelad) klasstillhörighet för respondent \(i\),
\(Zi=\) indikator \(i\),
\(X=\) diskret latent klassvariabel,
\(t\) och \(s=\) instans av enskild klass,
\(T=\) totalt antal klasser,
\(N=\) totalt antal respondenter.

Resultat

Modellen ger stöd för tre klasser, hädanefter grupp 1-3:

Grupper Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3
Beskrivning Utsatta Ej utsatta, flyttbenägna Ej utsatta, ej flyttbenägna
Andel av unga vuxna 39,6 % 31,3 % 29,1 %
Medelinkomst efter boendekostnader 6 330 kr 13 645 kr 10 161 kr

För var och en grupperna visar modellen sannolikheten för en indikator för en person som ingår i gruppen. I figuren nedan visas dessa sannolikheter relativt mot genomsnittssannolikheterna för hela gruppen av unga 20-27 år.




Den orangea linjen i figuren representerar den utsatta gruppen, Grupp 1. En medlem i Grupp 1 har alltså drygt 18% lägre sannolikhet att ha en trygg anställningsform (indikatorn längst till vänster i figur 6), än genomsnittet. Jämfört med Grupp 2 är skillnaden omkring 36% (eftersom Grupp 2 ligger 18% över genomsnittet för indikatorn trygg anställning). Sammantaget visar modellen att det går att gruppera unga vuxna baserat på de undersökta indikatorerna och övriga variabler för preferenser och upplevelser av svårigheter på bostadsmarknaden. Modellen visar också att det också går att gruppera variablerna i sig: medlemmar i Grupp 1 är inte nödvändigtvis utsatta enligt alla kriterier, men de löper högre risk för samtliga utsatthetsindikatorer och de har med högre sannolikhet lägre inkomst efter boendekostnader.

En persons utsatthet enligt ett kriterium ökar alltså den personens sannolikhet för utsatthet enligt övriga kriterier.

39,6% av unga vuxna i åldrarna 20-27 år som flyttat hemmifrån, eller runt 315 000 personer, ingår i den utsatta Grupp 1. Personerna i denna grupp har med högre sannolikhet än övriga otryggt boende och otrygg anställningsform, en medelinkomst under Konsumentverkets basnivå för normal konsumtion, bor med högre sannolikhet i tidsbegränsat boende och har svårt att klara sina boendekostnader. Personer i grupp 1 har med andra ord alla skäl att försöka påverka sin situation till det bättre. Det märks bland annat genom att personer i denna grupp har 9% lägre sannolik nivå av nöjdhet med sitt boende än genomsnittet och det är 19% troligare än genomsnittet att de vill flytta. Det är emellertid också denna grupp som har svårast att få hjälp om de behöver för att ändra sin situation, till exempel med handpenning till bostadsköp (15% lägre sannolikhet än genomsnittet att få ekonomisk hjälp vid husköp) eller genom att en anhörig ställer upp som borgenär (12% lägre sannolikhet än genomsnittet att få hjälp med borgenär).

Även om de rättar mun efter matsäck (de prioriterar till exempel med större sannolikhet billigt framför bra boende) är det därför denna grupp som i lägst utsträckning upplever att de har råd att bo där de vill. Följden blir att det också är denna grupp, som är i störst behov av att förändra sin situation, som har minst möjlighet att göra det. I förlängningen leder det till en högre tveksamhet inför att agera på möjligheter i form av jobb eller utbildning på en annan ort. Nivån av tveksamhet inför att flytta till jobb/utbildning för denna grupp är drygt 11% högre än genomsnittet. Tveksamheten spiller även över i den mer privata sfären: det är mer troligt att medlemmar i den utsatta gruppen tvekar i högre utsträckning inför att bilda familj. För denna indikator ligger den utsatta gruppen på en 12% högre nivå än genomsnittet.

Det omvända kan sägas om Grupp 2 och 3: medlemmar i dessa grupper har lättare att få hjälp med till exempel husköp och de upplever också att de har råd att bo där de vill bo och är samtidigt med större sannolikhet nöjda med sitt boende. Medelinkomsterna för dessa grupper är betydligt högre, upp till drygt dubbelt så hög som för den utsatta gruppen (Grupp 1: 6 330 kr; Grupp 2: 13 645 kr). De har inte på samma sätt behov av att ändra på sin boendesituation, men de har å andra sidan stora möjligheter att göra just det.

Slutsatsen är att det råder ett bakvänt förhållande mellan svårigheter och möjligheter på bostadsmarknaden för unga vuxna: de som möter störst svårigheter har också minst möjligheter att påverka sin situation, och omvänt, de med minst behov av att ändra sin situation har också lättast att göra det.

Ytterligare kommentarer/preciseringar kring figuren

För variabler på nominalskalenivå visas den relativa sannolikheten att en indikator ska föreligga för en person i en specifik grupp, jämfört genomsnittet för alla tre grupperna. För variabler på ordinal- och kvantitativ skala produceras modellerade regressionsmedelvärden. I dessa fall visar figuren den sannolika procentuella nivåskillnaden för den aktuella indikatorn för en person i en viss grupp i förhållande till medelnivån för genomsnittet för alla tre grupperna.

I figuren visas de indikatorer som ger signal i modellen. Vissa indikatorer har tagits bort från figuren för att underlätta framställningen, det rör då binära variabler där alternativen har speglande positiva och negativa relativa sannolikheter. Ett exempel är “Kan få borgenär” (inkluderad i figuren) som speglas av “Kan ej få borgenär” (som utelämnats).

Datainsamling

Enkätsvaren har samlats in av SKOP under mars-april 2017. Urvalet är uppdelat efter ålder, kön samt i fyra geografiska huvudområden: de tre storstadsregionerna samt övriga riket. Från Stockholmsregionen kommer 541 respondenter från Stockholms stad och 492 respondenter från övriga kommuner i länet. Från Malmöregionen kommer 552 respondenter från Malmö kommun och 499 respondenter från Lunds kommun. Från Göteborgsregionen kommer 533 respondenter från Göteborg stad och 502 respondenter från Göteborgs kranskommuner (de kommuner som räknas in i SCBs definition av Storgöteborg). 1 092 respondenter kommer från övriga riket. Resultaten har poststratifierats med avseende på urvalsgrupperna med en viktningsvariabel för att korrigera för strukturer i bortfallet.

Referenser

  • Sen, A. (2001). Development as freedom (2nd ed.). Oxford New York: Oxford University Press.

  • Vermunt, J. K. (2010). Latent class modeling with covariates: Two improved three-step approaches. Political Analysis, (18), 450-469.