Inledning

Laxfisket i Östersjön är en resurs som förvaltas gemensamt av EU. EUs mål med fisket är att samtliga vildlaxbestånd skall ha en gynsam bevarandestatus. Det överskott som eventuellt uppstår skall nyttjas genom att fiska bestånden på ett hållbart sätt. Detta mål skall nås genom att samtliga vildlaxävar har en smoltproduktion på 75% eller bättre. Sjutiofem procent motsvarar ett genomsnitt av älvarnas maximala hållbara uttag (MSY; maximun sustainable yield). Efter rådgivning från Internationella havsforskningsrådet (ICES) beslutar EUs ministerråd om en totalkvot (TAC) för Östersjön. Denna TAC fördelas mellan länderna enligt en överenskommelse baserad på tidigare fiske. Sveriges andel av TAC är 28%. TAC var 2015 95928 laxar varav Sveriges del var 26870.

Förvaltningen i Östersjön försvåras då det totala beståndet består av både odlad och vild lax. Den odlade laxen sätts ut i de älvar där naturlig reproduktion försvunnit på grund av vattenkraft. I de vattendomar som ger rätt att nyttja älvarna bestäms hur mycket smolt som skall sättas ut för att kompensera fisket. De vilda laxbeståndens status varierar kraftigt och vissa älvars prodoktion ligger nära TAC medans andra producerar långt under kapacitiet och är mycket känsliga för uttag. För att styra fisket mot odlad fisk samt fisk från de livskraftiga vildlaxbestånden har Havs och vattenmyndigheten styrt det svenska yrkes fisket mot kustområdet. Detta gör att man får en bättre kontroll på vilka stammar som beskattas. Den svenka kvoten delas även upp i en del för odlad och en del för vild lax. Yrkesfiskarna rapporterar löpande in sin fångst och när kvoten är nådd stoppas fisket. Vid fiske med skonsamma redskap finns möjligheten att återsätta vild fisk. Odlad fisk kan identifieras genom att dess fettfena klipps innan utsättning. Det enda svenska fiske på blandbestånd som kvarstår är fritidsfiske med trollingbåtar.

Det svenska trollingfiskets fångster uppskattades 2011 till ca 7000 laxar. Eftersom ursprung på fångsten inte går att påverka finns risk att uttag av en extra känslig stam blir får stor. Man undersökte även vliken effekt olika dagskvoter skulle få på det totala uttaget. Då antalet fiskedagar med fångster över en fisk var relativt låg så skulle en dagskvot inte ge någon större effekt. För att begränsa fångst av vildlax av okänd stam valde man att införa ett förbud att landa lax med intakt fettfena vid trollingfiske i Östersjön. Denna rapport är en uppföljning av 2011 års undersökning för att undersöka hur fångsterna fårandrats. Särskilt fokus läggs på att kartlägga fördelning mellan odlad och vild lax. Vi analyserar även trollingfiskares kommentarer angående dagens förvaltning av laxfisket.

Metoder

För att uppskattat fångsten av lax per ansträngning samlade vi in fångstrapporter från trollingfiskare. Metoden följer i stora drag samma upplägg som den undersökning som gjordes 2011. En enkät som om ställde frågor om antal fångade laxar och öringar per trollingtur, antal avlivad respektive återsatt fisk samt om den återsatta fisken hade fettfena eller inte. För varje fisketur registrerades vilken hamn man utgått från, fisketid i timmar, antal beten och antal personer i båten. På svarsformuläret fanns plats att rapportera tre fisketurer och respondenterna uppmanades att ta med både turer med och utan fångst. Detta för att minska att turer dår man fångat fisk överrepresenteras vilket annars är vanligt vid frivillig fångstrapportering.

Enkäten kunde besvaras antingen via ett webformulär eller på ett pappersformulär som distribuerades via hamnpersonal, stugbyar och fiskebutiker som ofta frekenteras av trollingfiskare. Tvåhundrafemtion pappersformulär delades ut tillsammans med ett returkuvert med betalt porto. Dessuton gjordes ett fältbesök i Simrishamn den 24-25:e april där trollingutrustade båtar som återvände till hamnen intervjuades.

Resultat

Fångster

Totalt svarade 44 på undersökingen. Antal fisketurer som rapporterades var 125. En trollingtur var i snitt 8.6 timmar lång. Den längsta turen var 15 timmar och den kortaste 3 timmar.Vid dessa fisketurer fångades totalt 139 laxar varav 44 behölls, vid 45 % av fisketurerna fångades ingen lax (Figur X).